Egentligen borde jag sova nu. Det är mitt i natten,
men jag ska inte upp tidig och jobba så denna gången förlåter jag mig själv.

Vänskap är svaret på dina böner, det är precis vad rubriken betyder. På tuben till jobbet i förmiddags satt jag precis som hundratusentals andra och läste gratis tidningen Metro. Där i fanns det en kort liten artikel med just samma rubrik som ovan. Artikeln handlade om vad som verkligen gör oss människor lyckliga. "What really makes us happy is the chance to have a cuppa with friends and sing some songs". De skriver också att chansen att få vara med i en religös grupp, att umgås med folk med likasinnade intressen gör oss gladare än själva bönen. "Of those that went to church every week and had three to five close friends in the congregation, a third were 'extremely satisfied' with their lot".  

Kristen som jag är vet jag att livet blir inte lättare bara för att man tror, eller litar på Gud. Ibland är det nästan så att jag tycker tvärt om. Det finns stunder man undrar "hur kunde det gå såhär?", och "vad menar Gud med detta, varför gör han såhär?". Men jag är också en av de som tror att 'everything happens for a reason', så även när allt är som värst och man vet att man inte kan sjunka lägre vet jag att dagen då allt vänder finns där framme. Dagen då alla färgerna kommer att skina klarare än någonsin. Även om man inte tror det just då.

Tillbaka till artikeln så är jag fullt övertygad om att unga kristna idag inte är kristna när de börjar gå i kyrkan. De kommer dit enbart för gemenskapens skull, men sedan händer något. En tro börjar växa fram och innan man visste ordet av så har man ytterliggare ett verb att beskriva sig själv med.

Känns lite som att detta inlägget inte riktigt blev fördigt, men nu är klockan JÄTTE mkt så jag måste verkligen sova.