Where the raindrops, as they’re falling, tell a story

Med handen på hjärtat erkänner jag att jag blivit väldigt dålig på att blogga. Tror nästan att jag tappat lusten lite. Till mitt försvar har jag varit väldigt upptagen de senaste veckorna. Året 2010 är slut, och jag kan inte hjälpa att undra vart det tog vägen.

Generellt sett är 2010 året jag vill glömma. Mycket hände. Första halvan av året mådde jag sämre än någonsin. Något som inte får hända hände och London var det sista stället på jorden jag ville vara på. Men så en dag i juni ändrades allt. Efter det gick allt i raketfart och nu står jag här. 2011 är framme och jag är starkare än någonsin.

Julen 2010 firades på ett mycket annorlunda sätt. Och aldrig mer igen vill jag fira jul i ett annat land än Sverige. För mig handlar julen om traditioner. 2010 fattades allt, utom min familj. Det fanns ingen julkänsla. Ingenting och det var hemskt. Men mest av allt saknade jag mormors julmat. 24 december 2010 för mig bestod av jobb, jobb och åter jobb. Inget besök till farmors grav på förmiddagen, ingen Kalle Anka och hans vänner, inget mysigt hus med tända ljus, juldekorationer, adventsljusstakar i varje fönster där man känner värmen såfort man öppnar ytterdörren. Aldrig förr har jag saknat mormor & morfar, farfar & Ann-Britt så mycket som jag gjorde den dagen.

Självklart borde jag inte klaga. Det finns folk som har det betydligt värre. Som år efter år sitter alldeles ensamna på jul. Men det kändes bara så konstigt och annolunda, att inte göra det jag är van att göra. Men jag fick i alla fall fira med mina föräldrar och mina bröder. Det var den bästa julklappen jag kunde få. Min mamma sa att det enda som spelade roll var att vi alla fem fick vara tsm, hon struntade i maten. Men för mig dög inte det. Jag gjorde mitt bästa för att få ihop ett svenskt julbord. Och lite lyckades jag allt. Vi hade köttbullar o prinskorv, vi hade sill. Men det var väl det. Två dagar innan åkte jag till Ikea för att köpa julmust, men den var slut. Det fick bli pepparkakor istället. Åker man till Ikea i Sverige två dagar innan julafton är man beredd att möta ett folkhav, men här var jag nästan ensam. Så lite folk har jag aldrig sett på ett Ikea, någonsin.

Det nya året firades in på ytterst bästa sätt. Vad mer kan en tjej önska sig än sina tre favorit pojkar från Sverige? Robin, Gustaf och Peter besökte mig från den 29 december till den 2 januari. Det var tre hela underbara dagar jag fick tillsammans med dem. Jag sa till Robin kvällen innan de åkte hem att jag knappt fattat att de var här hos mig. Det var så overkligt, men samtidigt inte.

2011 är året då något stort kommer att ske. Some lifechanging decisions are to be made.

Kommentarer
Postat av: Viktor

Magiskt bra blogginlägg. Kanske ditt bästa. Någonsin. Fin design. Minimalistiskt och smakfullt.

2011-01-06 @ 20:49:42
URL: http://viktorbijlenga.se
Postat av: mamma

Fick nästan tårar i ögonen när du beskriver en jul i Sverige!Fick mej att tänka till va´mysigt det är. Fast jag tyckte du hade gjort det jättemysigt för oss, med god mat ,"julgran" och samvaro. Kram

2011-01-07 @ 09:10:38
Postat av: mamma

Får tårar i ögonen när du beskriver jul i Åmål!Fast jag tyckte att du hade gjort det jättemysigt för oss med god mat, "julgran", tårta coh mysig samvaro!!Kram

2011-01-07 @ 09:27:32
Postat av: mamma

ursäkta Rebz att det blev två lika kommentarer men jag kunde inte se att den ena gick fram! Blir lite tjatig läsning.

2011-01-07 @ 09:28:57

Make a comment:

Name:
Kom ihåg mig?

Mail: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Comment:

Trackback
RSS 2.0