som en blixt från en klar himmel

Norge, så fridfyllt och idyliskt. Nu täcks det av oro och sorg.
Jag tänder ett ljus och ber en stilla bön.

Här ligger han i sängen och beundrar sitt mästerverk

Mitt hår ser rött/orange ut, vilket det såklart inte är.

Det här är Prochka. Hon gillar att leka med fjädrar och prata med duvor.
Prochka är en galen katt. Hon bor i Paris med Sarah.
Sarah är Davids syster. Prochka och Sarah var inte de enda nya ansikten jag såg i Paris. Jag träffade min pojkväns föräldrar för första gången, kände att det var dags att berätta det nu.
De var och hälsade på Sarah. Det var ett pirrigt, nervöst och spännande möte. Men det gick bra, och de insisterade på att vi skulle sova hos dom den sista natten istället för hos Clement. Lite problematiskt dock i och med att David, och Sarahs, mamma inte pratar engelska.

Har alltid tyckt om att skriva. De senaste åren har det blivigt dåligt med det. Förra veckan införskaffade jag mig ett Moleskine block. I det ska jag endast skriva skrivstil. Jag önskar mig själv lycka till.

I januari skrev jag ett inlägg om att jag skulle försöka ha kvar samma design i en månad, något jag aldrig lyckats med förr. Nu är det juli och jag tyckte en ny design var på tiden. Vad tycker du?

Idag har jag och David städat, plockat, slängt ännu mera skräp och kläder samt dammsugit. Om jag ska vara 100% ärlig så har David mest spelat TV-spel, blåst såpbubblor, lekt med min mjukisgris och upprepat frasen "He's a beautiful pig" från Borat. För ett tag sen kom jag på att jag inte laddat upp någon bild på hur det ser ut i vårt hem, så här kommer ett litet urval.

Jag drömmer om gröna ängar och blå himmel
Gröna skogar och kvittrande fåglar
Jag saknar vinden i mitt hår och doften av sommar regn
Svensk sommar när den är som bäst,
jordgubbar och smultron

Jag känner doften av gas,
stressen från ett storstads vimmel
Musiken fyller mina öron och kärleken håller min hand,
London är allt bra ibland..

På två år och fyra månader har jag aldrig saknat Sverige så mycket som nu. Jag vill inte kalla det hemlängtan, inte heller en vilja att flytta tillbaka. Snarare en stor saknad. Delen av mig som talar är den som är stolt att vara svensk, och som minns sitt ursprung med ett leende på läpparna.

Nog är jag ett troget Elton John fan, men denna versionen av Your Song slår alla andra med hästlängder. Till och med orginalet. Hennes röst, kombinerat med videon väcker sånna otroliga känslor, och det är bara en persons ansikte jag ser framför mig. Jag älskar dig.

Vart tog du vägen? Jag tror inte sommaren kommer till England iår. Den tanken gör mig ledsen, samtidigt som jag tänker på att mina kära vänner är på sommarläger på Stora Strand. Då blir jag ännu mer nedstämd. Det är då jag kramar David lite extra hårt och tackar Gud att jag har honom i mitt liv.