Idag har jag gjort stan. Från topp till tå! Började dagen med en utsökt god frukost, nästan hotell klass på den alltså. Smörgås med kaviar, ett glas juice, yoghurt och müsli. Mumma.

Efter det begav jag mig till Baker Street för att fixa mitt hår. Började bli så att jag inte klarade av att se mig själv i spegeln längre. Inget fel på frisyren, men färgen. Plus en hemsk utväxt på det hela. Eftersom det är näst intill omöjligt att färga från brunt/rött till blondt utan att bleka håret fick det bli ljusa slingor. Jag är mycket nöjd med resultatet, ska tillbaka om tio veckor för att göra om det hela en gång till och snart ska jag vara hel-blond igen!

Frisörbesöket varade i några timmar och det följdes upp av synundersökning på Vision Express på Oxford Street. Mina ögon var hela, rena och friska. Det passade jag på att fira med en shoppingrunda. Mitt i shoppingrundan durade min BB till i fickan, det var Yann som skrev att han var tillbaka i London och hade precis anlänt till St. Pancras. Stackarn, det första han gjorde när han kom tillbaka från semester var att flytta och han har varken täcke eller kudde. Eftersom jag redan befann mig på Oxford Street erbjöd jag mig att gå till Primark för att köpa det åt honom, men nej. Han ville tydligen frysa inatt. Så det blev inget täcke och kudde från Primark men en hel del annat och det bästa kapet var från Urban Outfitters, en bok - Style Diaries, World Fashion from Berlin to Tokyo. Där kan man läsa om folk i olika åldrar, om deras stilar, bloggar, liv etc. Mycket intressant. Började läsa i den redan på bussen påväg hem, kunde inte hålla mig.

Och om det inte vore så att jag redan hatade buss 25, hatar jag den nog ännu mer nu. Den är så himla vidrig, äcklig plus att den stinker. Tror det är ngt med dom där bendy-buses, dom är likadana allihop; 12, 18, 25, 73, 453 o allt vad dom nu heter. Kan jag undvika dom så gör jag, men idag kände jag inte för att knö på en varm tunnelbana. Så isället för en varm tunnelbana blev det en inte så stinkande buss för ovanlighetensskull, men vi hade inte kommit längre än till Holborn när en kille klev på bussen. Han hade musik i öronen o såg ut som precis vem som helst. Han var också vem som helst tills han började sjunga högt vad han lyssnade på. Det kanske hade varit lite trevligt om han hade varit någotsånär musikalisk, men tyvärr måste jag säga att grabben saknade alla musikaliska gener som någonsin skapats. När vi började närma oss Stratford var det en flicka och en pojke i min ålder som inte kunde hålla sig längre. Flickan började gapskratta. Efter en stund hängde pojken på och eftersom att jag satt bredvid detta musikaliska geni fick jag några minst sagt roliga blickar av dessa två och snart kunde inte jag heller hålla mig för skratt längre. När bussen äntligen nådde Stratford gick vi skrattandes av bussen allihop. Och killen bara log åt oss. Tyvärr tyckte han att han var bra. Det var lite a la Idol-Anna, Ring ring ni vet.