London, England


Ser ni de typiskt engelska sma husen? Med de dubbla skorstenarna. Visst ar det en underbar vy.
Har bott i England i over tva ar (!) nu. Aldrig har jag sett det fran den har vinkeln forr. Varje dag nar jag tittar ut genom fonstret mot norr (som har ovan) eller star pa balkongen och tittar mot soder ser jag nagot nytt. For varje ny detalj jag upptacker blir jag bara mer och mer faccinerad. Just nu finns det inget mer avslappnande an att sta pa balkongen och titta pa tunnelbanetagen som kommer fram bland traden med 5-10 minuters mellanrum, hoja blicken mot skyn och se tre, ibland fyra flygplan pa rad flyga in mot Heathrow samtidigt som trafiken ar tung pa motorvagen inte alls langt darifran. Att veta att varlden fortsatter att ga som vanligt nar jag ar hemma och tar det lugnt. Sen att dela det hela med David och ha sallskap av honom pa balkongen gor det hela annu battre.

Columba livia domestica


En duva satte sig utanfor fonstret.
Det blev ingen promenad ner pa Portobello for mig, var alldeles for lat for det. Istallet tvattade jag (at David!), stadade och diskade. Som vilken hemmafru som helst. Hade till och med mat fardig nar han den dar speciella kom hem fran jobbet.

The box of Love


Where do I begin? To tell the story how great a love can be..
Asken ar handgjord fran Marocko.
En gava David hade med sig fran sin tripp i April.

Onsdag


Godmiddag fran ett gratt och trakigt London. Igar sken solen, det blaste lagom mycket och det var varmt. Det var en alldeles underbar varkvall i maj.
Sitter har och dricker te. Funderar pa vad jag ska gora utav dagen.
Aka in till Central? Neeej.
Tvatta, stada, diska. Neeej.
Ga ner pa Portobello? Jaaa, vf inte.

En helg i April


Davids vanner fran Paris var har samma helg som brollopet.
Bilderna ar tagna av Elin som ocksa var har den helgen. Super mys!

En sondags eftermiddag


BBQ med David o Jimmy.

Meanwhile Gardens


Mitt "nya" hem i vaster.

Livsnodvandigt


Framtidsplaner

Jag vill gora denna blogg till ngt intressant.
Till det behover jag tid.
Jag ska ta mig sjalv tid.
Stay tuned people!

Jag saknar min vän, hon är på andra sidan jorden


Jag är en sådan nörd


Då vill jag ta dig i min famn


Solen skiner, det är varmt. Men aldrig förr har London varit så kallt och ensamt.
Mitt hjärta är 2080km bort. Är det inte tisdag snart?

En liten bildserie


Home is wherever I'm with you

05.30 imorse lamnade David lagenheten. Tog bussen till Paddington. Tog taget till Heathrow och nu befinner han sig i Casablanca. Kommer inte hem for an pa tisdag. Det ar hela fem dagar och fem natter. Tack Gud att jag jobbar alla dagar han ar borta, forutom idag.

Hur kan man sakna nagon sa mycket? Jag har vanner och familj hemma i Sverige som jag saknar konstant hela tiden, men verkligen inte sa har. Det ar underligt.  Shit jag tror jag blir galen, han har bara varit borta ett par timmar. Mamma hur klarade du av att bo i Karlstad under veckorna och hos pappa bara pa helgerna?

Manadens inlagg

Ni efterluyser blogg inlagg, jag efterlyser tid och lust. Kanske ar blogglusten borta eftersom jag inte har tid? Onskar jag kunde sitta har varje dag och skriva vad som cirkulerat runt i mitt huvud.

Varje dag bestar av jobb, jobb, jobb och nar jag antligen far en ledig stund spenderar jag den med David. For visst ar det battre att spendera min lediga tid med mannen in mitt liv an en fyrkantig dator. Mannen i mtit liv aker till Marocko pa torsdag, da kanske jag far lite mer tid att blogga.

London forbereder infor nasta fredags stora handelse. The Event of 2011 - The Royal Wedding of Prince William & Miss Catherine Middleton. Paul sattsar pa stort, sjalv tror jag att det kommer att bli den mest lugna dagen pa hela aret. Galen i kungligheter som jag ar hoppades jag pa att kunna ge mig sjalv ett sent skift den dagen, sa jag kunde se brollopet innan jag forsoker ta mig genom alla folkhav till fots till jobbet. Men icke, var GM bestamde sa fint att Rebecca ska oppna den dagen, det var hans onskemal. Och hans onskan ar lag. Fint ar det da i alla fall att jag slutar tidigt och kan joina festligheterna i huvudstaden under eftermiddagen. Det ar ocksa Bank Holiday sa David ar ledig. Hoppas pa en fin eftermiddagen med min karlek i solen.

Nu vantas mat med Louise i vantan pa att David ska komma hem .

Rebecca, har ar ditt liv

En tjej som alltid kommer med inspirerande inlagg ar Julia. For inte allt for langesen skrev hon ett inlagg om hur hennes liv ar nu, sett fran sitt eget perspektiv nar hon var 15. Det inlagget fick mig att tanka. Jag ska forsoka mig pa samma sak. Nar jag var 15, dvs for sju ar sedan gick jag pa hogstadiet. Jag fick de tva basta fodelsedagspresenterna jag kunde onska mig - en tv som jag sa lange onskat mig, och att jag dagen efter den stora dagen slog jag personligt rekord pa en konstakninsgtavling. Gjorde mitt livs ak och chockade alla genom att sluta pa andra plats. Jag var den lyckligaste flickan pa jorden!

Jag holl pa att konfirmera mig, men jag trodde inte pa Gud. Jag var liten och osaker, Amal var min trygghet. Trots det gjorde jag en veckas prao pa Stadium i Farsta med min morbrors flickvan.

Da trodde jag aldrig att mitt liv skulle se ut som det gor idag. Inte for en sekund trodde jag att jag skulle overkomma min osakerhet. Bli trygg i mig sjalv och bo i en stad i ett annat land. Men har ar jag. Inte heller trodde jag att jag en dag skulle tro pa Gud, men det gor jag. Jag konfirmerade mig och fann Gud.

Min pojkvan ar fem ar aldre an mig och kommer fran Casablanca, Marocko. Jag kallar honom nord, for att han ar en. Men han ar min nord och jag tycker om honom precis lika mycket for det. Det ar inte latt att kombinera jobb, pojkvan och fritid. Men jag gor mig tid. Jag var, och fortfarande ar den lyckligaste flickan pa jorden - men resan hit var inte latt.

Simple times

Prickarna har forsvunnit fran min dator, kan bero pa att datorn inte ar min.
Min blogg kan upplevas som bortglomd, men det ar den inte. I alla fall inte av mig. Det ar bara sa mycket som hander, sa mycket som ska goras hela tiden. Har knappt tid for att andas.

Idag onsdag ar den enda lediga dagen jag har pa hela veckan. Finns mycket jag skulle kunna gora, framfor allt vill jag traffa Zeinab. Men jag maste ha en dag da jag inte gor nagonting. Minns inte senast jag hade sen sadan dag. Darfor sitter jag nu ensam hemma hos David pa 18de vaningen, med hans dator i mitt kna och tittar ut over Notting Hill. Regnet trillar ner fran himlen, tagen till Paddington aker forbi med jamna mellanrum. Jag tanker, jag ler och jag ar lycklig.

Min lagenhet pa andra sidan stan har jag ingen som helst lust att aka hem till. Pa jobbet stressar alla som galningar, alla kanner det enorma trycket uppifran, men det finns ett gang, ett gang guldklimpar som ar varda allt guld i hela varlden - Lisa, Melanie, Sego och Tanja. Tillsammans med Zeinab ska jag gora detta teamet till det basta cafe teamet i Marylebones historia.

Nu är den min

Har aldrig varit någon riktigt pryl-mainiac, men igår. Igår fick jag ÄNTLIGEN min telefon.


Födelsedagstrams 2, vännerna & kärleken


Tanja, jag och Zeinab

Zeinab och Bart

David

Joel, Jimmy och Yann

Födelsedagstrams 1, blommorna


Först ut var Joel.

Sen var det The Westminster Scavanger som kom med blommor.

Sist men inte minst fick jag dom här fina blommorna från min David.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0