Migrän med aura (kallas även klassisk migrän) innebär ett förstadium till migränanfallet bestående av synupplevelser som kan påminna om blixtar eller silvertrådar i synfältet, synfältsbortfall, personen kan även drabbas av hörselbortfall (helt eller delvis), talcenterstörningar, balansstörningar och illamående. Auran brukar börja cirka tjugo till fyrtio minuter innan själva anfallet. Ett flertal mediciner som används mot migrän ska tas så tidigt som möjligt i anfallet, något som underlättas genom förvarningar i form av aura. Dock behöver inte auran följas av migrän. Cirka 20 procent av de som drabbas upplever aura. - källa: wikipedia (läs mer här)

I slutet av april iår fick jag diagnosen migrän. Visst har jag som alla andra haft ont i huvudet tidigare i mitt liv, men aldrig kopplade jag det till migrän. Som ni läste tidigare drabbas endast 20% av de som har migrän av synrubbningar och auror - jag är en av dom.
Dessa blixtar och silvertrådar man ser är bland det värsta som finns.

I mitt eget fall har jag kommit fram till en slutsatts - ju längre aurorna varar ju lindrigare blir huvudvärken. 
Några exempel är när jag under min semester i april skulle åka för att betala räkningar och sedan kolla på en ny kamera. På väg in till centrala London märker jag att jag börjar se blixtrar (detta var INNAN jag fick diagnosen av doktorn). Detta hade även skett veckan innan på jobbet -då tog det ungefär en timma innan jag såg normalt igen, och huvudvärken var inte så farlig. Under semester var auran borta redan innan ja kommit fram till stan, men huvudvärken som följde var det värsta jag varit med om. Alla tjejer där ute i världen kan nog förstå hur hemskt det är när jag säger att jag skulle välja mensvärk framför den huvudvärken vilken dag som helst! Det blev ingen ny kamera den dag. Liggandes i min säng var det enda stället ja klarade av att vara på. 
Tillbaka på jobbet veckan efter hände det igen, runt halv tre på etermiddagen började min syn försvinna. Denna gången var jag rädd på riktigt att ngt skulle vara fel på mina ögon. Baba insisterade på att jag bara ätit för lite, men Maria och Rajaa var övertygade om att något inte stod rätt till. Dom drog med mig till sjukhuset i Paddington, men eftersom det berörde mina ögon skickade dom mig vidare till ögonspecialistsjukhuset i Marylebone. Tre timmar senare - ingen huvduvärk men fortfarande lika dålig syn. Vi kom inte från sjukhuset förän klockan åtta på kvällen. Då haf jag bara en mycket liten huvudvärk som knappt störde mig alls, och min syn var tillbaka. Så gott som tillbaka med tanke på hur många olika vätskor dom haft i mina ögon. Det var riktigt läskigt att sätta tillbaka linserna i ögonen efter att dom hällt i ngt som gjorde en långsynt, så för att se linsen på fingret fick jag hålla den en halvmeter bort, om inte mer, och sen försöka få in den i ögat, men det gick allt. Maria hade superkul åt att mina pupiller växte så mycket att man inte såg den grön/blåa färgen mina ögon har. Denna gången hade jag knappt någon huvdvärk alls som följd av aurorna, men dessvärre mådde jag mindre bra i två dygn efteråt.

Doktorn jag mötte var riktigt trevlig för att vara doktor. Hon sa till mig att min migrän troligtvis berodde på stress, "workrelated stress". Stress är en av de vanligaste orsakerna till migrän. För att förutbygga att man inte ska drabbas av ett anfall ska man undvika de saker som gör att man drabbas. Det kan vara allt från sömnbrist till Coca-Cola. Så under en och en halv månads tid drack jag inte ett enda glas Coca-Cola. Tro det eller ej men det hjälpte. Sedan april har jag haft ytterst få anfall, ett i juli och ytterliggare några påbörjan till anfall de senaste veckorna. När jag de senaste veckorna känt huvudvärken krypa allt närmare inpå har jag känt mig hängig och seg, samtidigt som jag undrat varför den kommer nu - när jag är lyckligare än på många många år. Idag på tunnelbanan kom ja på varför - istället för att sova för lite sover jag ALLDELES FÖR MYCKET. 1-0 till mig. God natt, imorn har jag klockan på 07.15 istället för 09.30.