I London blir inte löven röda
© Rebecca Engtorp
Jag mår bra och det blir vackert
Hum-hum
Sen en tid tillbaka har jag varit trött
Försökt att vara allt på samma gång
Så mycket man kan göra och borde och vill
Mitt i allt så ska man räcka till
för första gången i mitt liv känner jag ett lugn jag aldrig förr känt.
jag har hittat mitt. london är paradiset på jorden och här skulle jag kunna vara för resten av mitt liv.
HACCP, COSHH, RIDDOR.
Idag har jag varit ledig så jag har nu under kvällen passat på att plugga lite Healt & Safety (keeping ourselfs safe) och Food Safety (keeping our food safe). Fräshat upp mitt minne lite i form av HACCAP, COSHH och RIDDOR.
Hazard Analysis Critical Control Point (HACCP) - Food Safety,
HACCP är en systematisk förebyggande strategi för livsmedelssäkerhet och farmaceutiska säkerhet som behandlar fysikaliska, kemiska och biologiska risker som ett sätt att förebygga snarare än färdiga produkten inspektion. HACCP används i livsmedelsindustrin för att identifiera potentiella faror för livsmedelssäkerheten, så att viktiga åtgärder, så kallade kritiska styrpunkter (CCP) kan vidtas för att minska eller eliminera risken för de faror realiseras. Systemet används på alla stadier i livsmedelsproduktionen och beredning inbegripet förpackning, distribution, etc.
Control of Substances Hazardous to Health Regulations 2002 (COSHH) - Health & Safety
Kontrollen av hälsofarliga ämnen regulations är en brittisk statlig förordning som fastställer allmänna krav på arbetsgivare för att skydda anställda och övriga personer från farorna med ämnen som används i arbetet med riskbedömning, kontroll av exponering, hälsokontroller och tillbud planering.
Reporting of Injuries, Diseases and Dangerous Occurrences Regulations 1995 - Health & Safety
RIDDOR är en föreskrift vid parlamentet i Storbritannien. Det reglerar den lagstadgade skyldigheten att anmäla dödsfall, skador, sjukdomar och "farliga händelser" som äger rum på arbetsplatsen eller i samband med arbetet. Om en olycka är anmält väntas ett besök av en medlem av parlamentet inom tre dagar.
Sarah Alexandra
Just nu pratar jag med Sarah på skype. London är tomt och tråkigt utan henne.
Take a trip down memory lane
När du får oväntat besök
I söndags kväll efter jobbet följde jag med M'hamed till Oxford Circus istället för att ta tuben från Bond Street som jag i vanliga fall brukar göra. Visserligen betyder det några extra meter för benen, men med lite sällskap gör det ingenting. Väl framme vid stationen behövde vi båda skicka iväg ett sms innan vi gick ner för att ta våra tåg hem. Såfort smset var skickat fick jag en chock, där i hörnet stod ingen mindre än Liane och rökte. Först var jag tveksam till att det var hon, vågade inte riktigt gå fram och störa henne. Tänk om det inte var hon? Then I would have made a big fool out of myself! Men å andra sidan skulle jag ju aldrig behöva träffa den kvinnan igen. När jag sedan hörde henne skratta visste jag att det var hon, utan tvekan. Hon var tydligen i London över helgen och stod för tillfället och pratade med sin lärare från Kaplan. Kvällen slutade med att jag och Liane gick och tog en öl på piben runt hörnet och pratade som aldrig förr om våra äventyr sen hon för ett år sedan lämnade London.
Liane och jag i mars 2009, första helgen i London. För er som inte vet det så var Liane en av de första vännerna jag fick här i London. Vi träffades på skolan där jag läste engelska innan jag började arbeta på Paul.
The older days
Åh vad jag saknar mitt blonda hår.
Ber om ursäkt för den kassa kvaliten på bilderna.
Vad vore en blogg utan det obligatoriska web-cam kortet?
Såhär glad är man efter en dags lägenhetsletande, storhandlande på Tesco, biljettletande, grilladkyckling till middag och framförallt storläsande i ELLE's SPECIAL 25TH BIRTHDAY COLLECTION ISSUE på 450 sidor. Omg, kommer att lusaläsa den in i minsta detalj. Har redan bläddrat sönder en av bilagorna, den från House of Fraser o hjälp vad mycket fint det fanns. Sarah kom hit, vi MÅSTE shoppa! Vilken modenörd ja blivit på det sista. Men någon gång skulle det väl komma till mig med - och att bo i London hjälper ju inte det hela precis. Inte att det var London Fashion Week i förra veckan heller. Att jobba i Marylebone där alla är välklädda och fina varje dag späder på det hela ännu mer. Kanske har jag blivit sådanhär pga min vita hemska uniform jag går omkring i hela dagarna. Jag bara LÄNGTAR tills min utbilding är klar och jag kan kasta hatten o slänga på mig managerrocken!
En fågel viskade i mitt öra
Dieu reunit ceux qui s'aiment - Gud återförenar dom som älskar
God reunite those who love one another
Theese boots are made for walking
Heart speaks unto heart
Krax-krax, påven har varit på besök i Storbritannien och i lördags kom Benedict XVI till London.
Efter att ha missat honom med en hårsmån när jag var i Rom 2008 tänkte jag att nu tusan ska jag se honom.
Ibland känner jag mig som en dålig kristen männsika, hur man nu än kan vara det , som från att gå till kyrkan flera gånger i veckan hemma i Åmål, till att knappast gå till kyrkan alls i London. Var jätte längesedan jag var på gudstjänst eller mässa. Men trotts detta ber jag varje kväll innan jag går och lägger mig. Så nu när det bjöds upp till uthomhusvaka i form av bön i Hyde Park av Benedict XVI kunde jag inte hålla mig borta. Under bönen saligförklarades också Cardinal John Henry Newman, en engelsk präst som levde under 1800-talet.
Påven är katolik - jag är protestant. Men det hindrade mig inte från att fyllas av en känsla som bara kan beskrivas som kärlek. Gud är kärlek. Det vet vi båda två. Lördagsluften i sig var otroligt kall och kylig. Jag stod och frös länge i väntan på hans ankomst. Jag hade långt ifrån den bästa platsen, men skymt fick jag allt. När jag sedan satt på gräset och hörde Guds ord hade jag glömt bort att det var kallt ute - jag fylldes bara av värme.
Afterwork med Rokya, Joel, Clement och den okända kvinnan.
05:16:20
I have died and gone to heaven
Ge mig min sommar tillbaka
Do you know a guy called Orlando Bloom?
En helt vanlig lördag kväll, lördagen den 11 september 2010 runt 18:40 utspelades följande konversation mellan Rebecca Engtorp och Neill Farkhondeh, (det finstilta i parentes är mina tankar):
NF: So you guys are busy today, good. I just came from Regent St, they are really busy. And do you know who's there?
RE: No... (Baba? Please not again I don't want to hear it. Luca?)
NF: Do you know a guy called Orlando Bloom. You know LoTR.. ?
RE: (!!!!!!!!!!!GAAAHH!!!!) AND YOU MOVED ME HERE?!?!?!?!?!
NF: Well don't blame me! And Emma Thompson is there as well, you know her? Along with around 8 more Hollywood stars. They are taking up half the seating area.
RE: (NEILL!!!) AND YOU STILL MOVED ME HERE!! 10 plp, they take up the WHOLE seating area!
NF: But you have famous people coming here as well.
RE: Yeah I know.
NF: Like who?
RE: David Bowie.
NF: Well naah yeah.... (Neill va inte så imponerad av detta.)
RE: During my one year and a half in Regent ST I never ever met a famous person! Only one, and she was swedish so no one new her exept me.
NF: Who?
RE: She's an alpine skier, you don't know her.
NF: Yeah but what's her name?
RE: Anja Pärson.
NF: Who the fuck is that? (Fuck är Neills favorit ord, helt otroligt att vi kommit såhär långt i konversationen utan att han använt det tidigare) A russian porn star?
RE: Haha, ooh so you know them ha?
NF: Ooooh yes, haha. Them I know. You can ask me anything!
Lugna ner dig nu Rebecca, ta djupa andetag. Världen går inte under bara för att Orlando Bloom var på PAUL Regent Street och du inte var där, nej då. Inte alls! Det är bara EN sak jag inte kan komma på - vad får 10 Hollywood skådisar att gå till PAUL Regent St? VEM av dom 10 tänkte "Wait, I know a place! Let's go to Paul in Regent Street!"
Tilläggas ska också att jag och Neill kan skämta om näst intill allt, trots att han är Meriems chef. Så jag var aldrig arg på honom, jag skrattade mest hela tiden och han förstod att jag skämtade. Det är också anledningen till att jag inte tycker att det är särskillt konstigt att han kan allt om ryska porrstjärnor.
Migrän med aura/klassisk migrän
I slutet av april iår fick jag diagnosen migrän. Visst har jag som alla andra haft ont i huvudet tidigare i mitt liv, men aldrig kopplade jag det till migrän. Som ni läste tidigare drabbas endast 20% av de som har migrän av synrubbningar och auror - jag är en av dom.
Dessa blixtar och silvertrådar man ser är bland det värsta som finns.
I mitt eget fall har jag kommit fram till en slutsatts - ju längre aurorna varar ju lindrigare blir huvudvärken.
Några exempel är när jag under min semester i april skulle åka för att betala räkningar och sedan kolla på en ny kamera. På väg in till centrala London märker jag att jag börjar se blixtrar (detta var INNAN jag fick diagnosen av doktorn). Detta hade även skett veckan innan på jobbet -då tog det ungefär en timma innan jag såg normalt igen, och huvudvärken var inte så farlig. Under semester var auran borta redan innan ja kommit fram till stan, men huvudvärken som följde var det värsta jag varit med om. Alla tjejer där ute i världen kan nog förstå hur hemskt det är när jag säger att jag skulle välja mensvärk framför den huvudvärken vilken dag som helst! Det blev ingen ny kamera den dag. Liggandes i min säng var det enda stället ja klarade av att vara på.
Tillbaka på jobbet veckan efter hände det igen, runt halv tre på etermiddagen började min syn försvinna. Denna gången var jag rädd på riktigt att ngt skulle vara fel på mina ögon. Baba insisterade på att jag bara ätit för lite, men Maria och Rajaa var övertygade om att något inte stod rätt till. Dom drog med mig till sjukhuset i Paddington, men eftersom det berörde mina ögon skickade dom mig vidare till ögonspecialistsjukhuset i Marylebone. Tre timmar senare - ingen huvduvärk men fortfarande lika dålig syn. Vi kom inte från sjukhuset förän klockan åtta på kvällen. Då haf jag bara en mycket liten huvudvärk som knappt störde mig alls, och min syn var tillbaka. Så gott som tillbaka med tanke på hur många olika vätskor dom haft i mina ögon. Det var riktigt läskigt att sätta tillbaka linserna i ögonen efter att dom hällt i ngt som gjorde en långsynt, så för att se linsen på fingret fick jag hålla den en halvmeter bort, om inte mer, och sen försöka få in den i ögat, men det gick allt. Maria hade superkul åt att mina pupiller växte så mycket att man inte såg den grön/blåa färgen mina ögon har. Denna gången hade jag knappt någon huvdvärk alls som följd av aurorna, men dessvärre mådde jag mindre bra i två dygn efteråt.
Doktorn jag mötte var riktigt trevlig för att vara doktor. Hon sa till mig att min migrän troligtvis berodde på stress, "workrelated stress". Stress är en av de vanligaste orsakerna till migrän. För att förutbygga att man inte ska drabbas av ett anfall ska man undvika de saker som gör att man drabbas. Det kan vara allt från sömnbrist till Coca-Cola. Så under en och en halv månads tid drack jag inte ett enda glas Coca-Cola. Tro det eller ej men det hjälpte. Sedan april har jag haft ytterst få anfall, ett i juli och ytterliggare några påbörjan till anfall de senaste veckorna. När jag de senaste veckorna känt huvudvärken krypa allt närmare inpå har jag känt mig hängig och seg, samtidigt som jag undrat varför den kommer nu - när jag är lyckligare än på många många år. Idag på tunnelbanan kom ja på varför - istället för att sova för lite sover jag ALLDELES FÖR MYCKET. 1-0 till mig. God natt, imorn har jag klockan på 07.15 istället för 09.30.
Teknikens förbannelse
Bon soir
Ny header
Och tack till Gustaf, Lisa och mamma. Mina tre största (och förmodligen enda) läsare. Det är i alla fall bara dom som lämnar spår efter sig.
Jag rekommenderar
FnB Manager
Fnb manager är ett program som vi på Paul använder när vi gör beställningar, inventeringar och allt det där underbara pappersarbetet man måste vika en del av sitt liv åt ibland.
Denna veckan pågår det workshop kurser på Fourth Hospitality, företaget som tagit fram FnB Manager. Alla 22 shop managers, 4 area managers, 4 MIT's och två lyckligt lottade (läs handplockade ;) ) supervisors deltar alla i kursen som hålls på Long Acre i Covent Garden. Vi har blivit indelade i fyra grupper för att göra det hela smidigt och enkelt. Och igår var det vår tur - jag o Meriem deltog från Marylebone, Alesia o Noki från Soho, Flavio från Brompton Rd, Magda från Wimbledon, Chris från Gloucester Rd och så Izabela o Denis, båda area managers.
Workshopen i sig var kanske inte den bästa, men kursledaren Carol gjorde ett riktigt bra arbete o vi var alla enade om att vi fick ut otroligt mycket av den. Hon gav oss många tips om hur vi kan göra vårt arbete lättare, vi ställde många frågor och kom själva fram till vad vi skulle kunna göra för att förbättre och förenkla vårt arbete med hjälp av Fnb Manager. Man skulle lätt kunna tro att det var en bunch of journalister som satt där istället för några retailinriktade managers. Vi hade alla också en dator så att vi enkelt kunde följa med i alla exempel som utfördes. Jag delade dator med Flavio. En man jag sett vid ytterst få tillfällen. Jag känner honom mer ryktesvägen, Rajaa jobbade med honom innan hon kom till Regent St och man kan lätt säga att hon avgudade honom! Nu har jag skaffat mig en egen uppfattning och jag måste säga att han var en otroligt trevlig man med bra humor. Men samtidigt fick jag en känsla av att har han en dålig dag så vill man inte vara i närheten av honom. Som tur va hade han en bra dag igår.
Efter kursen följde jag med Alesia till Soho, hon skulle stänga och jag var hungrig. Där befann sig Neill så vi satt ner och pratade en stund innan han begav sig vidare till Regent St och sedan Marylebone. Han berättade att han i måndags stött på Baba i Covent Garden. Selvaggia berättade för mig i lördags att han tydligen kommit till Regent St och varit otroligt otrevlig. Neill bara skakade på huvudet och sa "The guy just doesn't get it. I'm telling you, there's something seriously wrong with that man's brain!", inombords skrattade jag, men det enda jag fick fram var "I could have told you that ages ago."
Nu väntar duschen och sen ska ja bege mig till ambassaden för att rösta!
Vad är det för fel på folk?
Vad är det för fel på folk? Vad är det som får folk att vilja förstöra för andra?
Har i alla fall efter en hektisk, händelserik o tårfylld morgon/förmiddag haft en alldeles underbar eftermiddag med Selvaggia. Vi vandrade omkring på gator i Chelsea, tittade in i diverse affärer, åt glass och hade allmänt trevligt. Det är allt jag orkar skriva för idag.
hej.
En kväll i juni
Sonja Rebecka
GRATTIS på 18-årsdagen babe!
(en dag i efterskott, men bloggen var cepe igår)
Your toilet is very clean, good. I like it!
Frågan snurrade runt i huvudet på mig, Emilie, Isabel och William i nästan en halvtimma efter den kända mannen lämnat vår arbetsplats. Han var ju känd, så mycket visste vi för alla kände igen honom. Bon Jovi? Neej det stämde inte riktigt trots att det var det första namnet som dök upp i huvudet på oss alla tre. John Malkovich? Nej det var inte rätt det heller. Vi stod där och småviskade o tasslade, men samtidigt ville vi inte prata för högt för hans fru stod enbart några få meter ifrån oss, han själv var ju på toa. Frun var underbart trevlig och go, men hon tyckte vädret var lite för varmt för varm chocklad. Varför hon påpekade just det har jag ingen aning om.
Det var inte för än vår assistant manager Mohamed kom till oss och sa "Såg ni David Bowie? Han berömde vår toalett.". Klart som korvspad att det var David Bowie vi så fint sålt en take away cappucino till och som sedan frågade oss om vägen till toaletten. Hur kunde vi vart så dumma. Men har vi tur så kommer han tillbaka igen, han gillade toaletten. Det är i alla fall en av sakerna jag går efter när jag är på restaurang, hur ren toaletten är.
Jag älskar er
och jag saknar er. London är tomt utan er.
